R.I.P Åke Jatko.

Igår satt jag på gården med Amanda Emilia Rebecka och så kom emilias lillebror så busade vi lite med honom också, en helt trevlig kväll.

Vaknade vid åtta och for till stugan vid nio. Fan vad jag har saknat stugan, hade egentligen velat stanna men har som inte tid. Träffade Amanda också, saknat henne som bara den. Vid elva for vi mot korpis och vid tolv satt vi i kyrkan.  Hoja begravningar är så jobbiga. Höll på börja gråta hela tiden, satt och tänkte på farmor, faster och farfar.. Sen en dikt som Åkes fru ville att prästen skulle läsa var jätte fin. Minns inte riktigt hur den gick men de var något "här är jag, men var är du". det är alltid lika hemskt.

Aja nu ska jag väl hitta på något, hörs senare!
du får aldrig lämna mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback