Det finns så mycket jag vill skriva men de jag känner är tomt, de finns inga känslor nåmer, jag känner mig bara tom. Skolan suger så fett jävla mycket, det är varken roligt på lektionerna eller på rasterna. Jag vill bara hem, vara med victor, som just nu är den enda som får mig att må bra. Jag känner att jag måste skriva av mig allt, men det finns inga ord till de jag känner och hur jag mår. Och inget blir heller bättre, åh jag bara längtar. Få bort allt de här och börja om. Jag kan också le, fast jag inte menar det. Den enda som vet vem jag är nåmer är nog victor, tror inte det är någon annan som känner mig. Åh vad jag längtar, där ingen känner mig och jag inte känner någon, ingen vet vad man gjort. Jag vill bara fara härifrån, skita i allt och alla, bara gå framåt och inte stå kvar här på samma fula äckliga ställe, och långsamt åka bakåt, jag vill framåt! Men det går inte här, inte nu på de här stället. Jag tycker om många men dom räcker nog inte till. Tyvärr, men så är det.